“Det sista klimatarbetet därför behöver nu (ovanpå coronakrisen) är de ändringar av arbetsrättslagstiftningen som diskuteras.”
Otrygghet är det största hotet mot omställningen
Idag, inför LO-kongressen, skriver Magnus Nilsson på Arbetets debattsida om otryggheten som det viktigaste hindret för att kunna genomföra den oundvikliga klimatomställningen i tillräckligt högt tempo. Partier som vill montera ned anställningsskyddet och därmed öka otryggheten gör sig oförmögna att driva en effektiv klimatpolitik. Varför ser inte miljöengagerade centerväljare, liberaler och miljöpartister detta sammanhang? Och varför förmår inte S och arbetarrörelsen visa att minskade klyftor är en förutsättning för en kraftfull klimatpolitik?