Hur ser den framtida maktbalansen ut i en värld mot nollutsläpp?

Den frågan ställer sig Jason Bordoff, professor vid Colombias Universitet och tidigare rådgivare till President Barack Obama och ger ett par riktigt intressanta svar. Den vanliga uppfattningen är att stora oljeexporterande länder kommer tappa i inflytande i och med omställningen och ersättas av länder som ligger före i den hållbara utvecklingen. Men tänk om det inte är så enkelt.

Några intressanta punkter

Solpaneler är inte olja. Du kan som stort oljeexporterande land stänga kranen till ett annat lands bensinstation, med högre energipriser som följd, men det är svårare som framstående solcellsnation att att dra ut sladden till en solpanel i ett annat land.
Det är inte säkert att alla oljenationer är förlorare på omställningen. Målet med klimatomställningen är att minska efterfrågan på olja vilket förhoppningsvis får till följd att investeringarna minskar i nya oljefyndigheter. Effekten kan mycket väl bli att utbudet kommer minska snabbare än efterfrågan vilket leder till högre oljepriser som de mest konkurrenskraftiga oljeländerna kan dra nytta av.
Omställningen medför också nya risker. Övergång till mer vätgas och ammoniak i industriprocesser öka sårbarheten för störningar i de flödena. Även cybersäkerhetsrisker kan öka i takt med en högre grad av digitalisering som följer på elektrifieringen.

Läs Jason Bordoffs artikel i Forgin Policy

[Bild från Mikhail Metzl/Tass via Getty Images]