Stockholms mål om klimatneutralitet till 2030 är helt beroende av så kallad bio-CCS. Det innebär att förnybara biobränslen blandas in i fjärrvärmen och att koldioxiden sedan samlas in vid förbränning och lagras under marken. Dessa minusutsläpp ska kompensera för klimatutsläpp som blir kvar exempelvis i transportsektorn.
Men hur går detta till egentligen? Hur långt fram är tekniken, hur fångas koldioxiden upp, är lagringen säker och är det här ekonomiskt vettigt?
Det lärde vi oss om på ett studiebesök på Värtaverket och Stockholm Exergi.
